Arkeologernas detektivarbete en viktig del i infrastrukturprojekt

Att koppla ihop Gävle och Sandvikens fjärrvärmenät är ett stort infrastrukturprojekt som ger båda kommunerna tillgång till värme från förnybar energi. En bra grej helt enkelt. Men som med alla stora projekt så påverkar man naturen och omgivningen där man passerar. När ledningen är klar kommer det inte att bli så stor skillnad från idag, eftersom den grävs ner i marken, men när man gräver schaktet så riskerar man att flytta på lämningar som kan ha legat hundratals, kanske tusentals, år. En viktig del är därför att se över den mark man passerar – bland annat med arkeologernas glasögon.

Hur arbetar arkeologerna?

– Det vi gör är att dokumentera och undersöka alla anläggningar, dvs rester av t.ex. huskonstruktioner samt att samla in och ta tillvara på alla fynd, berättar Ann, arkeolog vid Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU). Här har Länsstyrelsen beslutat att fornlämningen måste undersökas innan man får gå vidare med projektet. Det viktigt att bevara allt material som kan dokumenteras åt eftervärlden, lägger hon till.

Det arkeologerna först gör är att se över sträckningen och ser vilka kända fyndplatser och registrerade fornlämningar det finns vid eller nära det planerade arbetsområdet. Man tittar också på t.ex. historiska kartor och gör provundersökningar på platser som är extra intressanta

– Det kan vara platser som vi av erfarenhet vet kan ha använts för bosättning, jordbruk eller andra användningsområden, berättar Ann. Den här platsen vi står på nu fastnade vi för på grund av namnet, Lapphällan.

Sydsamisk bosättning

Och tur var väl det. I närheten av Lapphällsvägen så fann gruppen rester av en sydsamisk bosättning och spår av att en familj levt och verkat här. Samma dag som vi besöker utgrävningen har de hittat ett mynt stämplat år 1800. Fynden här ligger ytligt, bland annat för att det inte är så gammalt, men också för att det är skogsmark där bildningen av ny torv går långsamt.

Några andra fynd som gjorts är kritpipor som går att datera genom den dekor som finns på pipan. De användes för att röka tobak och var vanliga under 1600 – 1800-talet. Ann visar också upp bland annat keramik, rödgods och benrester.

– Benrester kan säga mycket om de här personernas sätt att leva. Är det rester från vilda djur så var de troligtvis jägare och livnärde sig på jakt, medan tamdjur kan visar på djurhållning och boskapskötsel, berättar Emma, osteolog och expert på ben. Vi kan också hitta fisk- och fågelben och kanske även renben, lägger hon till.

Vilka var det då som bodde vid nuvarande Lapphällsvägen?

Det var troligtvis en sydsamisk familj, kanske en eller flera generationer som tillsammans bodde i en kåta som var cirka fem meter i diameter. De levde kanske relativt oberoende av samhället. Vi vet inte ännu vad deras huvudsakliga försörjning kan ha varit, kanske ingick både olika typer av hantverk och jakt.

– Vi tror att de bodde här någon gång mellan 1750 och 1800-talets första del. Det stämmer också överens med det myntet vi hittade idag, säger Ann.

Publicerades den 5 juli, 2022.